Om boken: 2021 / Hur hanterar litteraturen judisk tradition efter en lång period av assimilering, Förintelsen och det officiella (halv)förbudet mot Judendomen under kommunismen? Processen att ”återuppfinna traditionen” börjar bland den sena sovjetjudiska underjorden på 1960–1970-talet och fortsätter, som 2000–2010-talens prosa visar, till våra dagar. Det förklaras av att judisk litteratur skapas för läsaren av den "postmänskliga" eran, när kunskap om judendom och judendom inte längre överförs och tas emot från levande traditionsbärare, utan från böcker, målningar, filmer, museer. och populärkultur. Sådan "posthistorisk" kunskap är emellertid inte bara resultatet av politiska katastrofer, officiell glömska och diktatur, utan också av sekularisering, den kulturella återvinningen av traditioner som är karakteristiska för den (post)moderna eran. Den kombinerar rekonstruktion med mytskapande, kulturell översättning med praktiken att skapa ett sekundärt – kulturellt medierat – kollektivt ”minne”, vetenskaplig kommentar med folklorisering. Genom att placera den rysk-judiska litteraturen i den allmänna makrokulturella ramen för eran, vänder sig författaren till teorin om humanitärt tänkande under de senaste decennierna: Yuri Lotmans och Boris Uspenskys kultursemiotik, arbetar med myten om Mircea Eliade, geopoetik av Kenneth White, teorier om kulturminne av Aleida och Jan Assman, post-memory av Marianne Hirsch, postkoloniala och postimperialistiska studier, samt arvet från poststrukturalismen. Claudia Smola – filolog och kulturvetare, professor, chef för avdelningen för slavisk litteratur vid universitetet i Dresden (Tyskland)).